2020 börjar lida mot sitt slut
Det här året har gått så otroligt fort. Trots alla omständigheter med denna pandemi. Det känns overkligt men det är tyvärr på riktigt. Vi lever i denna tuffa tid just nu och vi kan inte göra annat än att ta oss igenom det och följa restriktioner vi fått. Vi ska dock vara tacksamma för att vi lever. Vi måste vara starka. Allt kan inte alltid vara som vanligt hela tiden men självklart hade vi kunnat sluppit detta. Vi lär nog alla oss något utav detta får vi hoppas.
Annars då? Jo ni. Det är fyra dagar kvar av detta år, så kallade tvåtusen tjugo. Det har absolut vart ett händelserikt år. Jag är väldigt tacksam för detta år också. Vad det gett mig. Vi kör en genomgång.
Januari började som vanligt. Löften om att träna mer osv. Men för min del denna gång, gick det inte jättebra. Jag tappade träningen rejält, höll igång en gång i veckan med min PT, vilket jag verkligen behövde. Då jag inte hade tränat någonting alls annars. Fick även starta året med Alexander som jag träffade 14 November 2019. Det var vi från den dagen, och jag är så tacksam. Kan inte berskriva med ord. Han har verkligen gjort mitt år till ett bra år trots allt.
I februari åkte vi på våran första resa till Lofsdalen med hans familj. Vilket var hur mysigt som helst, en hel vecka i backen med massor av snö. Synen från skidbackar är ju en otroligt härlig känsla, en riktig frihetskänsla om ni frågar mig. Vackert är det! I april vart vi sambos på riktigt fast vi egentligen levde som sambos sen långt innan men jag tog mitt pick och pack, och flyttade in till Alexander. Sen dess har allt bara flugit iväg. Covid-19 eskalerade. Jag vart varslad från Berendsen och med sanningens ord så en väldigt lättnad för mig. Det är sorgligt nog en plats för mig med mycket sorg. Mycket tankar som dyker upp varje dag där och det kändes inte bra. Så ett varsel satt perfekt för mig helt ärligt, dock tråkigt att förlora jobbet men tack och lov att vi betalar skatt så klarade jag mig hela sommaren med A-kassa. Vi ska inte gå för långt fram. Men Alexander bröt foten lagom till min varsel så i slutet av maj fick vi 6veckor framåt att vara lediga tillsammans. Energi som min kropp består av så blev det inga lugna 6veckor. Jag körde runt Alexander i rullstol lite här och där, det var en självklarhet då jag älskar att umgås med honom. Hans närhet gör mig lycklig. Självklart skulle vi spendera varje dag med något härligt. Vart många många glassar denna sommar. Sommaren bjöd ju inte på så otroligt fint väder vill jag inte påstå. Vi hade det bra ändå. Vi båda fyllde 25år detta år, och det firades. Midsommar med vänner och många kvällar hemma på våran nyglasade balkong fick det bli. Underbart! Juli anlände och vi fick hem Bob för en månad framåt. Också perfekt då Alexander fick ta bort gipset och börja jobba så hade jag en vän där hemma. Tråkigt nog regnade juli bort så det gick ju ganska snabbt förbi. Bob fick en otroligt fin plats i våra hjärtan, världens finaste lilla hund. Så mycket kärlek verkligen. Augusti anlände tillslut och även 17augusti då jag började på folkhögskolan för att studera upp mina betyg från gymnasiet. Det gick faktiskt väldigt bra som jag skrivit men inte riktigt rätt tid i livet. eller vad ska jag säga, jag vill jobba och jag fick chansen tillbaka på Volvo och givetvis ville jag ta den. Och jag trivs superbra verkligen! Jättebra kollegor och börjar jobba 2skift efter nyår och jag kan inte vara annat än lycklig just nu. Mitt i all denna lycka så var vi med i en bilkrock. Kan säga att det var inte riktigt vad jag väntat mig men vi klarade oss bra förutom lite mardrömmar men tacksam som sagt. Vi klarade oss mycket bättre än bilen. Det går ju att ersätta men inte oss så det var väl tur det. Det var några tuffa dagar där men det tog vi oss igenom. Nu har vi nyligen firat jul och snart vankas det nyår och jag är så redo för ett nytt år, med Alexander framförallt och även alla andra kring mig. Jag mår bra. Tack för det!! '
I februari åkte vi på våran första resa till Lofsdalen med hans familj. Vilket var hur mysigt som helst, en hel vecka i backen med massor av snö. Synen från skidbackar är ju en otroligt härlig känsla, en riktig frihetskänsla om ni frågar mig. Vackert är det! I april vart vi sambos på riktigt fast vi egentligen levde som sambos sen långt innan men jag tog mitt pick och pack, och flyttade in till Alexander. Sen dess har allt bara flugit iväg. Covid-19 eskalerade. Jag vart varslad från Berendsen och med sanningens ord så en väldigt lättnad för mig. Det är sorgligt nog en plats för mig med mycket sorg. Mycket tankar som dyker upp varje dag där och det kändes inte bra. Så ett varsel satt perfekt för mig helt ärligt, dock tråkigt att förlora jobbet men tack och lov att vi betalar skatt så klarade jag mig hela sommaren med A-kassa. Vi ska inte gå för långt fram. Men Alexander bröt foten lagom till min varsel så i slutet av maj fick vi 6veckor framåt att vara lediga tillsammans. Energi som min kropp består av så blev det inga lugna 6veckor. Jag körde runt Alexander i rullstol lite här och där, det var en självklarhet då jag älskar att umgås med honom. Hans närhet gör mig lycklig. Självklart skulle vi spendera varje dag med något härligt. Vart många många glassar denna sommar. Sommaren bjöd ju inte på så otroligt fint väder vill jag inte påstå. Vi hade det bra ändå. Vi båda fyllde 25år detta år, och det firades. Midsommar med vänner och många kvällar hemma på våran nyglasade balkong fick det bli. Underbart! Juli anlände och vi fick hem Bob för en månad framåt. Också perfekt då Alexander fick ta bort gipset och börja jobba så hade jag en vän där hemma. Tråkigt nog regnade juli bort så det gick ju ganska snabbt förbi. Bob fick en otroligt fin plats i våra hjärtan, världens finaste lilla hund. Så mycket kärlek verkligen. Augusti anlände tillslut och även 17augusti då jag började på folkhögskolan för att studera upp mina betyg från gymnasiet. Det gick faktiskt väldigt bra som jag skrivit men inte riktigt rätt tid i livet. eller vad ska jag säga, jag vill jobba och jag fick chansen tillbaka på Volvo och givetvis ville jag ta den. Och jag trivs superbra verkligen! Jättebra kollegor och börjar jobba 2skift efter nyår och jag kan inte vara annat än lycklig just nu. Mitt i all denna lycka så var vi med i en bilkrock. Kan säga att det var inte riktigt vad jag väntat mig men vi klarade oss bra förutom lite mardrömmar men tacksam som sagt. Vi klarade oss mycket bättre än bilen. Det går ju att ersätta men inte oss så det var väl tur det. Det var några tuffa dagar där men det tog vi oss igenom. Nu har vi nyligen firat jul och snart vankas det nyår och jag är så redo för ett nytt år, med Alexander framförallt och även alla andra kring mig. Jag mår bra. Tack för det!! '
Kan ni förstå att jag haft denna blogg i 10år. Jag startade denna blogg när livet höll på att falla samman och det gjorde det sakta men säkert. Dock så har jag även tagit mig upp igen genom dessa 10år. Så det tackar vi också för.