Om mindre än 30 minuter är det midsommarafton och min födelsedag. Jag ligger här i min säng, väntar på han som ger mig kärlek. Livet är klart men ändå så oklart och jag fäller tårar samtidigt som jag egentligen inte vet varför. För jag tänker på allt.
Både allt bra och det dåliga. Imorgon kommer pappa hit med familj, faster med familj och farmor & Pentti. Jag ska baka tårta, och kakor osv har jag hunnit med idag. Ligger och funderar på om mamma kanske hör av sig och skriver grattis, är jag värd
de? Det gör lite ont i hjärtat. Jag har tänkt ett tag att jag ska höra av mig till henne, för det var en månad sen sist vi pratade, egentligen känns det inte konstigt, för jag bor ju hemifrån och man har ju sitt eget liksom. Men ändå känns de lite konstigt,
hon brukar alltid ringa mig och fråga vad jag gör, ibland iallafall. Men jag hoppas jag vaknar upp med ny energi imorgon, för idag har jag bara känt hur skönt de vore stt slippa livet för en stund. 23år ville jag inte bli ett tag, jag sa det högt idag
och man säger väl ingenting man inte menar egentligen.