Jag älskar dig
Min fantastiska Alexander. Du är underbar precis som den personen du är. Jag är så evigt tacksam att just du kom in i mitt liv och gav mig livsglädje. Du är iväg på fotbollsträning nu när jag sitter här hemma och skriver dessa rader till just dig. Jag har precis kommit in från en timmes promenad. Jag tänker ofta på dig älskling. På hur bra du är! och hur lyckligt lottad jag är som får spendera varje dag med dig. Jag vet inte hur jag ska formulera mig men jag ska försöka här. Mina tårar rinner ner när jag skriver det här, för jag tycker att livet är så orättvist. Mitt liv har alltid vart skört. Ialla fall mina känslor, och speciellt för mig själv. Jag har inte alltid tyckt om mig själv. Det är mycket förflutet som fortfarande är sår inom mig, som tar tid att läka och lära sig att hantera. Det kommer i perioder att jag tycker att jag inte duger som jag är. Det kommer perioder där jag tvivlar på mig själv. Min person som jag är kräver så otroligt mycket ibland. Eller ganska ofta. Ingenting känns tillräckligt för mig vissa gånger. Jag önskar med hela mitt hjärta att jag inte kände mig såhär meningslös ibland. För det gör ont i hela min kropp av att se dig lida av mitt mående. När du verkligen gör allt man kan göra. Du gör tillräckligt, du gör så mycket för mig och jag är så tacksam för det. Du är bra som du är. Det är bara jag som inte visar den tacksamhet jag verkligen har för dig. För jag har så jävla svårt för det och jag hatar det! Jag vill aldrig att du ska känna dig otillräcklig för mig eller någon annan.