Det var en evighet sen sist

Inte ett enda inlägg på hela 2023, Det har vart ett år som gått otroligt fort. Har jobbat och vart föräldraledig, och mycket har hänt. Både gott och ont. 
Just nu har jag hamnat i en riktig svacka i livet. Mycket mörka tankar och känslor. Det här året, började med att jag fick bältros, eller egentligen började året med att jag fick veta att vi gått igenom ett till missfall, sen kom bältrosen därpå och bara någon vecka därefter började mitt hjärta att slå väldigt konstigt. Just nu väntar jag på ultraljud av hjärtat. Det ska inte vara någon fara men dem vill kolla för säkerhetsskull. Mitt i allt detta också så har jag haft väldigt ont i knät, och hälen ska vi inte prata om, den värker varje dag just nu. I och  med allt detta, livet går emot mig känns det som, så har jag börjat tänka otroligt mycket på mitt förflutna. Jag hatar det. Det får mig att känna mig så otroligt jävla värdelös. Det är så mycket ångest. Nu har jag iallafall igen tagit kontakt med vården, ska testa att prata med psykolog. Och även blivit medlem på en hemsida, som är för vuxna som vart med om sexuella övergrepp som barn. Dem har lite olika träffar osv som jag tänker att jag kanske ska våga mig på, känner verkligen att jag måste ta mig ur denna mörka värld. Jag har trott att det bara ska försvinna med åren. Men det gör uppenbarligen inte det. Sen jag fick min son har det kommit upp mycket tankar. Det är vanligt att det blir så, när man får egna barn. Jag vill verkligen må bra igen, jag har mått så bra i 5år, det har eskalerat nu. Jag orkar inte ens vara på jobbet, känner idag nu när jag sitter och skriver, så har jag inte så mycket att skriva om då jag känner mig okej. Min sambo åkte och köpte mig en ny dator då jag mår dåligt brukar jag vilja skriva av mig. Tror mycket att jobbet får mig att må ännu sämre, så fort jag inte är där så börjar positiva tankar att komma. Vilket jag känner nu, okej inte bara men det är hanterbart. Det är de inte på jobbet, jag bara gråter, gråter och gråter.. Inombords känns det som jag håller på att gå sönder, jag vill bara skrika rakt ut. 
Vardagen | |
Upp