Den där dagen vi alla suktar efter, löning
Ja men då var vi här igen då. Välkomna! Sätt dig skönt och slappna av och läs dessa rader. Om du så vill. Jag ska försöka vara positiv i mitt skrivande idag. Trotsallt fredag igen. Jobbat hela veckan mån-tors 13.54-23.12 och jag säger det återigen, Bästa passet enligt mig. Sovmorgon är väl något vi alla älskar och värdesätter. Vad vet jag. Föredrar verkligen att vakna utan väckarklockan. Den är såklart ställd en viss tid för att inte försova mig till jobbet och det jag vill hinna med men skulle aldrig vakna så pass sent oavsett. Vaknar oftast tidigt men när jag vaknar har jag iallafall sovit "färdigt" oftast. Käka lite frukost, dra iväg till gymmet och komma hem innan lunch för att fixa och dona lite innan jobb. Ibland hinner jag även med att sova förmiddag. Bubblan vad gött det är.
Nej men annars då? Hur mår jag? Jotack. Jag mår bra skulle jag vilja säga. Vi har snart tagit oss igenom första månaden på 2019, oj så fort det har gått! Dessa fyra veckor har ju bara sprungit iväg. Kan väl mycket väl handla om att jag började året med att gå på ett visst kostschema och ett träningsprogram med PT inblandat. Jag gillar utmaningar. Speciellt att utmana mig själv. Se vad jag orkar, se vad jag klarar osv osv. Ni vet. Vissa runt omkring mig tycker jag lägger ner alldeles för mycket pengar på träning, träningskläder mm. Fine, det kan jag väl hålla med om absolut. Men då vill jag även tala om för er. Jag spenderar gärna mina pengar som jag själv jobbar ihop varje månad för att såklart kunna betala min lägenhet, telefon, min bil, och små kostnader man har på saker och ting. Det är såklart fasta kostnader som kommer varje månad som för alla andra. Dem pengarna som blir över kan man absolut spara, om man nu vill det. Vilket jag också gör. Kanske inte allting. Kanske väldigt lite också. Alla ser ju lite och mycket på olika sätt. Jag menar, det du tycker är mycket kanske jag tycker är lite, och tvärtom. Jaja. Men som sagt. Jag lägger gärna mina pengar på träning tillexempel, för att jag mår bra utav träning. Det är en stor del av mitt vardagsliv. Visst finns det också mycket tips och trix på internet, men jag är inte riktigt den som är bra på att läsa och ta till mig. Det liksom fastnar inte i mitt huvud och jag tycker det är svårt med kost osv. på sätt och vis. Jag vet väl ungefär vad jag ska äta om jag vill gå ner i vikt eller gå upp i vikt. Men sen kommer vi till det där med att göra det också.
För snart tre år sen körde jag en diet med Refitness som gjorde att jag gick ner 10kg. Tre månader av typ ingen mat alls. Bara kvarg, köttfärs osv. Det var inte så farligt tycker jag inte. Okej, kyckling är något jag inte kan äta idag. Eller jo, men inte olagd. Alltså fryst kyckling är absolut inget jag köper.
Jaja. Men nu tappade jag bort mig. Men ja, haha! Det jag ville tala om är att jag köper hellre ett kostschema som jag kan gå efter, för jag vet att när jag har betalat för det så gör jag det ordentligt. För jag har ett antal gånger försökt igen att äta ordentlig några månader men nej det går inte. Den viljan finns inte riktigt där då. Men nu så har jag ju ändå personer som "håller koll" eller egentligen inte men det blir ju vägning i slutet och då vill jag ändå inte stå där och väga ännu mer och vara fetare.
Och sen kommer vi till den där kommentaren om att jag inte är fet ens. Nej. Jag vet det. Jag behöver absolut inte gå ner i vikt. Det är väl inte riktigt målet med dethär heller men visst går jag ner lite men jag har ju mitt mål och min bild i huvudet hur jag vill se ut och då gör jag det som behövs. Jag mår heller inte dåligt över hur jag ser ut men det är den där bilden som jag har och vill sträva efter. Tycker som sagt det är roligt med utmaningar. Och det här kostschemat är ju inte svältning, det finns mycket roliga och gott att välja bland. Fick många tips på mellanmål och maträtter att välja på att laga. Jag är ingen mästerkock och inget fan av kockböcker heller. Så en bild i mobilen på ett matrecept är perfekt för mig.
Det är mycket om pengar nu men som sagt. Jag lägger gärna mina pengar på träning istället för att spendera massvis på krogen varje helg och må piss dagen efter. Kom igen. Det där är inget för mig längre. Visst, det kan komma perioder då jag har den känslan i kroppen men väldigt sällan.
Jag föredrar ett grymt träningspass och dricker jag så förstörs det dirket. Men man får absolut träna och dricka varje helg om man vill det, säger inte att det är fel. Det är bara inget jag vill göra. Alkohol är väl dessutom det sämsta för din hälsa ändå. Följer gärna med ut och kikar men det är inte heller så roligt egentligen. Kul att se människor men det är sorgligt nog alltid samma personer ute. Guldstjärna till dem att dem orkar dricka och festa varje helg. Min kropp skulle vara helt trasig utav det.
Det finns mer jag grubblar över. Eller rättare sagt jag tänker på ibland.
Det här med att hantera saker och ting. Jag vill inte påstå att jag alltid vart en bra vän. Jag är precis som alla andra. Jag kan också göra fel, bete mig illa och inte tänka på hur den andre kan känna sig utav det jag gör. Men ja. Jag har väl ändå kommit dit i livet där jag vet vem jag är. Jag vet ungefär vad jag vill med mitt liv. Det är väldigt skönt. Jag tar dagen som den kommer och det blir vad de blir. Visst jag kan planera in saker men lika snabbt kan jag avboka det om det kommer upp annat som faller mig i smaken. Det kanske inte är så trevligt gjort alla gånger men samtidigt vill jag heller inte göra något som jag egentligen inte vill för det vet jag att i min kropp så mår jag inte bra utav det och vill gärna undvika dessa situationer. Det kan handla om att jag planerar in träffar med vänner, olika vänner så när dagen är kommen så måste jag välja något utav det och då gör jag oftast den andra besviken. Förståendligt. Men samtidigt tycker jag väl att mina närmsta vänner borte väl på något sätt ta mig med en nypa salt ibland kanske. Och absolut borde jag bättra mig med att inte boka upp mig med massor samtidgt. Det kommer nog med tiden. Ellerhur.
Det är svårt att bestämma med vänner vad man ska göra så det blir bra för alla. Visst kan man ge sig men samtidigt känner jag väl att beroende på hur jag mår i min kropp. Har jag en känsla av att ta det lugnt ikväll, så vill jag gärna göra det. Då vill jag inte dra ut på krogen, med högmusik osv. För man känner ju i kroppen vilken feeling man har och kanske inte riktigt är på fest humöret. Och visst kan jag säga att jag vill ta det lugnt ikväll men efter någon timma kan man väl känna något helt annat och då kan jag spontant dra iväg och hitta på något kul. Men då kommer vi till det där med vänner. Jag har tyvärr inte många som är spontana som jag. Vissa vill ta det lugnt, dem känner väl som jag ibland känner i kroppen och visst är det okej. Vissa har sina pojkvänner att umgås med, inte alls fel. Vi alla har vart där eller kommer att vara där. Man prioriterar helt olika helt enkelt. Visst tycker jag att min vän är tråkig som ska vara med sin pojkvän istället för mig, men vafan. Jag är ju jätteglad för henne att hon har någon att vara med "hela tiden". Den dagen kommer ju att komma ändå. Sen betyder det ju heller inte att bara för jag vill göra något idag så måste ju inte min vän vilja det. Det är okej. Tycker ändå man ska göra vad man känner. Är man en riktig vän så står man där ändå en annan dag. Man måste verkligen lära sig om att vi alla är olika på alla sätt. Vi prioriterar olika. Vi vill olika. Vi gör olika.
Sen en riktigt jobbig punkt som jag tycker. Vilket jag inte riktigt kan förstå mig på. Vi drar ett exempel.. Eller såhär var det.
Fick ett sms av en vän, mycket nära vän sägs det. Jag tolkade smset som att jag skulle välja mellan hennes stöd eller att vara med den här killen. Wow. Jag vet mycket väl att relationen jag hade inte var sunt men vad jag vill och gör har väl ändå inte min "vän" rätt till att bestämma. Jag tycker väl ändå att en vän ska finnas där utan att man ska behöva välja det ena eller det andra. Det är min åsikt. Jag vet inte riktigt hur jag ska hantera den situationen. Fast det jag egentligen stör mig på är att det som sades då, att hon inte visste att hon skulle hamna i en situation som komma skall bli jobbig för henne skulle jag vilja säga. Är det nu jag ska säga, att hon får bestämma om vi ska vara vänner eller inte? Jag vet inte. Jag är bekymrad över denna situation. Ni fattar heller inte vad jag pratar om men behövde verkligen rensa ur mig det. Får be om ursäkt.
Jaja, jag får grubbla vidare på detta och hon kommer förmodligen kanske läsa denna rad och återkomma till mig hoppas jag på något sätt.
Jag är ingen att döma vad man gör men jag förstår inte riktigt handlingen hur man kan säga och göra helt tvärtom angående det.
Då har vi kommit till mina sista rader.
Ni som hänger med här i bloggen och läser om vad jag gått igenom så vill jag även bara skriva några få rader till.
Ett år har snart gått av det här händelserika året som följt mig. Ja, från att vara hemma hos sin familj nästan varje helg. Ha kul, skratta tills man gråter, äta mat, bara sitta och snacka. Det är verkligen något jag saknar. Shit, nu kom tårarna. Det här ämnet är så fruktansvärt känsligt. Tänker sällan på det, jag har lärt mig och accepterat att det kommer vara såhär nu. Men samtidigt blir det jobbigt och tungt ibland. Det här med att skriva gör mig så stark. Jag får ut allt jag vill och egentligen borde väl ingen behöva läsa utan att jag ska känna mig fri i kroppen men samtidigt vill jag väl ändå dela med mig av allt för att slippa känna mig ensam på något sätt.
Med gråten i halsen, förstå mig rätt.
Jag ville inte döma ut någon. Jag ville inte skada någon. Jag ville inte såra någon.
Det enda jag ville var att försöka göra allt för att släppa ut odjuret ur mig. Det som tärde sönder mig. Det som gjorde ont. Det som fick mig att vilja lämna livet flertal gånger. Jag kommer aldrig att be om ursäkt för att jag gjorde mitt val att skriva ut vad jag gått igenom. Det här är som sagt min historia som jag vill dela med mig av. Shit, det här vart jobbigare än vad jag förväntade mig.
Men åandra sidan. Det finns jätte fina människor där ute som skrivit till mig, om att jag är stark, modig och grym som står på mig. Men sen har vi dem som tycker det här är fruktansvärt att jag kunde skriva ut så folk såg. Självklart är det dem det berör. Men samtidigt tycker jag väl att man får stå för sina handlingar och lära sig och acceptera vad man gjort och gör. Det här kommer som sagt aldrig att vara mitt fel. Jag kommer alltid vara ett offer kring detta. Jag kommer alltid att bära med mig av denna trauma. Det kommer alltid komma dagar som jag känner mig ensam, och misslyckad men för varje dag blir jag starkare av allt och jag mår fruktansvärt bra idag.
Så länge jag själv vet vad jag gör, och vad som får mig att må bra är viktigast. Det är en prioritering. Nu måste jag avrunda. Skicka gärna en styrke sms, messenger eller vad som. För jag blir alltid så himla glad och känner mig så jäkla stark i detta när ni gör det.
Ha en jätte bra fredag nu!