Måndag 23 April Del 3
Hej alla fina. Hoppas ni mår bra, för det är ni värda!
Igår snurrade sjukaste tankarna i mitt huvud. Obeskrivligt hur jag känner inom mig men en vän säger att jag hamnat i depression. Fine, det kanske inte är så konstigt. Denna händelse har aldrig vart så stor för mig som den nu blivit då jag gått ut med vad som hänt. Det är så många tankar som cirkulerar i min hjärna. Det är riktigt läskigt, jag blir rädd för mig själv. Men jag är så glad att jag har min vän Emma, min kusin. Hon är viktig för mig, hon är absolut inte som någon annan. Hon ringer mig när jag är ledsen, hon kommer till mig när jag behöver lätta på hjärat. Kan inte vara mer tacksam, vad skulle jag gjort utan dig min fina Emma. Tack som fan för du står bredvid mig genom denna resa. Den är tuff, så jäkla tuff. Tack för dina kloka ord. Tack för allt.
Man känner av i kroppen när man har ångest, man vet inte riktigt vart man ska ta vägen, man känner att man börjar bli galen och bryta ihop ungefär. Känns som man slutar andas.
Min ångest är förbi, men visst den kanske kommer tillbaka. Vem vet. Men igår, kände jag ingenting. Jag kände mig bara klar i livet. Jag var inte rädd för att lämna livet, för jag kände mig så fruktansvärt klar. Jag var inte ledsen, rädd eller någonting. Kände bara sån frihet att göra vad jag kände och det var att jag var klar med livet och var redo att lämna. Men sen kommer den andra tanken, "shit vad är det för hemska tankar jag tänker" "jag behöver ju hjälp".
Jag vet att livet är så värt att leva vidare i, för det finns så himla mycket framför en är vad jag tror. Men det blev svart och jag kände verkligen mig helt enkelt meningslös i världen. Det är hemskt att tänka så om sig själv, det vet jag. Men har otroligt svårt att styra mina tankar, försöker sätta på peppmusik men ibland hjälper inte ens det.
Jag tänkte en stund innan jag skrev till min kusin igår, hon är så pass bra stöd för mig så jag kände verkligen att jag behövde berätta för henne hur jag kände, för jag var ändå rädd där inne någonstans att om jag inte hörde av mig och fick det stöd jag behövde så hade jag nog tagit farväl, så klar kände jag mig. Helt tom. Fattar att det inte var ett roligt sms, därav tänkte jag inte höra av mig men som sagt, jag behövde stöd och såpass mycket förstår jag att det är bara göra det. Oavsett, våga visa dig svag.
" Emma. Jag behöver hjälp. Tänker sjukaste tanken och jag känner mig så pass stark att jag skulle kunna ta mitt liv. Jag känner mig fan helt jävla meningslös i världen. Är inte ledsen inombords just nu, men jag känner bara att jag är klar med livet. Det är helt sjukt. Kan inte beskriva min känsla."
Var smset Emma fick. Det är ju hemskt men det var så jag kände och jag kände att jag behövde hjälp. Tänkte även själv att jag kanske borde åka in och få "riktig" hjälp. Men valde den lätta vägen och bad hjälp av min kusin.
Var smset Emma fick. Det är ju hemskt men det var så jag kände och jag kände att jag behövde hjälp. Tänkte även själv att jag kanske borde åka in och få "riktig" hjälp. Men valde den lätta vägen och bad hjälp av min kusin.
Idag mår jag helt okej, fan eller jag vet inte. Jag vet helt ärligt inte hur jag mår. Jag känner mig absolut inte ledsen. Men på något sätt känner jag mig fortfarande klar. Men har gjort en egen remiss på psykiatriska mottagningen här i Eskilstuna och jag hoppas jag får någon vettig att prata med. För jag vill förändra mina tankar, vill kunna utveckla och växa ännu mer. Tycker ändå jag växt som person på bara några få veckor, utav detta. Jag ser saker annorlunda och har kommit på varför jag verkligen känt ångest.
Jag vet att jag inte är ensam men jag känner mig så fruktansvärt ensam. Jag önskar så mycket att jag hade en mamma som kramade om mig när jag mår såhär. Jag önskar så mycket att jag hade en pappa som kramade om mig när jag mår såhär.
Jag vet inte riktigt varför dem inte lägger energi på att kanske hjälpa mig? För jag behöver ju hjälp. Fine, jag är 22år och borde kanske klara mig själv. Men jag önskar ändå att dem fanns här för mig. För det hade jag behövt. Tror inte jag skulle känt mig såhär misslyckad med deras stöd.
Jag avrundar här för idag. Känner sakta trycket över bröstet komma.