Vad som gör mig tokig
Först och främst vill jag tacka alla som ändå kikar in här och läser mina rader. Och till er som ger mig feedback. Om att jag skriver bra mm. Till er som vågar fråga öppet om det jag skriver. Jag är inte bra på att prata om det men att ni vågar fråga gör mig glad. Ingen nämnd ingen glömd. Ni vet själva vilka ni är.
Idag är jag hemma från jobbet för jag sov riktigt dåligt inatt. Vaknade flera gånger av att jag fick hostattacker och när klockan var fyra så kände jag att jag ville stanna hemma idag. Ingen ide att åka till jobbet och smitta dem andra inför julen och hosta runt omkring där. Där jag vet att det hade vart sånt gnäll om att jag går runt där och hostar, snorar osv. Ni vet. Så jag valde att stanna hemma och krya på mig istället. Också pågrund av min helvetes axel som börjat krångla. Här om dagen gjorde det lite ont när jag använde den men igår eftermiddag kunde jag inte ens använda den utan att det kändes smärta. Så den behöver också vila och mycket axel arbete på jobbet.
Det som berörde mig mest idag och vad som fick mig att vilja skriva av mig
Var att jag fick höra att dem på jobbet snackar om att jag är hemma från jobbet för jag vill ha mer helg? Snälla. Jag vet inte om dem skojar eller inte. Men att inte vara på jobbet och höra att det snackas struntprat bakom ryggen på mig när jag inte är där. Kom igen. Vi är vuxna människor. När ska vi vuxna människor sluta döma? Det måste upphöra. Ingen annan i hela världen vet hur jag mår mer än jag själv. Det är ju era egna slutsatser om hur ni själva är. Maybe? Alla är inte som dig. Ingen är som dig.
Speciellt allt fruktansvärda gnäll som man hör kors och tvärs överallt man är. Kom igen då.
Jag syftar nu inte på någon speciell men jag tror att ni som läser det här känner säkert igen sig själv eller kanske har någon runt sig som gnäller väldigt mycket på allt och inget.
Om du är trött på ditt jobb, sök nytt och försök göra förändring. Än att berätta hur jäkla trist och tråkigt jobbet är för du jobbat där i över 30år. Visst det kan vara tufft att få nytt jobb om man inte gjort något annat i livet än samma arbete men om du inte ens försöker så kom inte och säg något. Jag vill tro att det handlar om lathet. Våga tro på dig själv istället.
Vill du något så gör det. Livet är alldels för kort för att klaga på det och inte göra som man vill.
Visst man kan inte veta vad man vill heller, men om du inte utmanar och gör något du aldrig gjort så kan du heller inte veta om du tycker det är kul. Alltså ärligt.
Vem är egentligen jag som är 23år och oerfaren? Men egentligen inte så oerfaren. Jag har gått igenom väldigt mycket. Jag har under en kort period förändrats väldigt mycket. Fått en helt annan syn på livet och en helt annan syn på vad som är värt att lägga en värdering i. Som jag sagt flera gånger, så kämpar jag varje dag för att bli en bättre verison av mig själv. Jag är lååååångt ifrån perfekt men jag vet vem jag är. Jag vet vem Jenna Lundvall 23år är. Är så nyfiken på att möta nya situationer i livet och så fundersom om hur jag kommer hantera saker och ting. Kommer aldrig kunna veta i förväg förens jag är där och då. Väldigt intressant.
Men tillbaka till dömande vuxna människor.
Hur kommer det sig att vuxna människor är så dömande? Jag förstår inte.
Dem som har levt längst liksom? Borde väl inse att alla är olika och att man ska vara sig själv. Att man ska tro på sig själv. Det är väl ni som ska få oss att känna att vi duger som vi är. Ni vuxna är väl ändå en förebild för oss "yngre". Men nu för tiden är det nog vi yngre som är förebilder för er äldre. Konstigt nog.
Jag har folk runt omkring mig som tycker att jag kanske inte borde skriva allt här på bloggen. Men det är väl ändå ditt problem om du känner så? Varför är du så rädd om vad alla andra ska tycka? Alla är som sagt helt olika. Alla har vart med om olika saker i livet. Ingen är sig lik någon annan.
Jag är inte rädd. Längre. Om vad alla ska tycka om mig. Förut när jag levde i självhat, då brydde jag mig otroligt mycket om vad andra skulle tycka men jag har ändå alltid vart mig själv. Men mådde väl mycket sämre då också när jag gjorde "konstiga" saker. Som att fråga den där tjejen som glodde på mig i stan, " vad fan glor du på?" Det var ju tydligen skit konstigt att fråga. Varför kunde jag inte fråga vad hon egentligen kolla på? Kanske kunde jag frågat på ett trevligare sätt men jag var väldigt spydig och kaxig i ungålder. Samtidigt som jag var väldigt omtänksam och snäll. Jag har ju alltid velat alla väl men det har alltid blivit missförstånd för har alltid haft en hård och spydig attityd. Det är väl sån jag är antar jag. Kan väl säkert framstå som spydig nu med men det är sällan jag tänker på hur jag tilltalar någon. Men det är väl ändå mitt problem att försöka låta trevlig.
Men ja, allt jag skriver här i bloggen är ju min historia om livet och min sanning. Det är av allt detta jag blivit den jag är och jag är stolt över mig själv. Jag vågar stå för vem jag är. Tänker inte låtsas att jag har haft ett perfekt liv när jag inte haft det. Bara för någon ska tycka dumt om mig. ALDRIG. Jag har blivit så himla stark utav allt. Och kommer bara bli starkare och starkare vilket får mig att må bra. Jaja, nu tog det stopp. Känner väl ändå jag lättat lite på tankarna. Ha det bäst! Och imorgon ska jag till jobbet såklart och smitta mina älskade kollegor, så får vi se vad dem säger sen när dem ligger smittade under julen Mohahaha!