- I tankarnas värld

I tankarnas värld

Jag går här på jobbet och lyssnar på bra musik enligt mig själv. Sjunger och mår bra men mitt all denna bra musik så kommer tankarna upp om varför just jag? Varför skulle jag just drabbas utav detta? Och varför efter 13 år ska jag tänka mer än någonsin på händelsen? Varför hjälpte ingen mig? Varför vände sig alla ryggen om?

Om ni bara kunde få känna hur jag känt under alla dessa hemska år? Som jag gått där på gatan och försökt vara mig själv men allt bara blivit fel om och om igen.

Ibland känns det som man hittat sig själv och känner sig stark utav allt skit men så kommer det dagar/stunder som man hatar sig själv. Vem är man? Varför är jag den jag är? Tänk om man kunde känna sig älskad? Allt jag vill är att känna mig älskad. Av mig själv framförallt. Men det är sjukt svårt, hur mycket jag än ser mig i spegeln så spyr jag nästan. Om man kunde sluta vara så dum mot sig själv. Jag vet att jag duger som jag är, de gör alla. Men fan, ibland suger livet. Men väldigt ofta är jag glad och mår bra men dessa stunder som man tänker så huvudet sprängs, pleeeease försvinn. Jag hatar er. Dumma tankar.

Jag har vart rädd för förändring, och hur andra komma skall reagera kring detta. Men jag känner mig modig, som tog tag i allt och faktiskt vill förändra. Mitt mående. Men jag vet faktiskt inte om jag klarar detta själv. Jag är nog inte riktigt modig nog att be om hjälp. Jag tycker om att klara mig själv, för jag vill göra det ensam men börjar inse att jag kanske inte klarar det här. Jag vet helt ärligt inte vad jag ska göra. Istället för att skriva här borde jag väl ringa någon och be om hjälp? Men jag känner mig bättre redan nu när jag skrivit några rader om vad jag exakt tänker i huvudet. Avrundar här för tankarna tog slut.

Egentligen inte men.